heltorimligt

Ibland har jag hört att om man ska hålla på med sociala medier och ha stora konton så behöver man gå in i en roll för att klara av det. Att det är en omöjlighet att vara sig själv fullt ut och sedan ha en fungerande vardag. Jag tror att det kan bottna sig i att man har en tanke att man behöver dela med sig av så väldigt mycket av sitt liv eller göra extraordinära saker på sociala medier för att nå ut. Om man hela tiden tänjer på gränserna för att skapa innehåll som engagerar så kan det vara tryggt att gömma sig bakom ett alter ego. Jag tänker ibland på det där och landar alltid in i att jag är mig själv. Det har jag varit sedan start. När jag delar något inlägg där jag håller på att skratta ihjäl mig åt något så är det min genuina humor och det som jag tycker är riktigt roligt. Eller när jag testar saker eller gör en vlogg eller delar med mig av mina tankar och diverse funderingar. Det är jag. Och det har alltid varit jag. Nu när mina konton blivit så stora och mina inlägg får sådan stor spridning så är jag så tacksam för det. Jag kan slappna av i det och vila tryggt i den jag är. Men jag förstår att det inte är alla som har haft den möjligheten eller helt enkelt inte viljat ha det så.

Jag säger inte att något är rätt eller fel eller att det skulle vara bättre att vara på något särskilt vis. Precis som mina videos som jag delar på mina sociala medier så är den här bloggen ett sätt att lufta lite reflektioner. Min reflektion kring detta är att det hade varit väldigt jobbigt för mig om jag hade skapat mina sociala medier genom ett alter ego. Det känns som att jag hade tappat bort mig själv då. Nu är jag inte borttappad utan bara här i nuet och delar det jag vill från vardagen.

Jag har varit det. Eller om man föredrar att kalla det hemmakämpare. Jag har varit det också. För det var kämpigt. Men hemma satt jag. Under lång tid och utan kontakt med någon annan än med min familj. Jag hade en kompis som ringde då och då och ville hitta på saker men under väldigt lång tid klarade jag inte av det. Jag satt hemma. Konstant. Jag läser ibland om hemmasittare som är hemma från skolan men som utöver det har ett socialt liv. Man är ute med kompisar efter skoltid och har ett rikt socialt liv under loven och helgerna. Det hade inte jag utan mitt liv var otroligt begränsat till hemmet och det var endast där jag var trygg. Så när är man egentligen hemmasittare eller hemmakämpare? Är det bara när inget socialt fungerar eller kan man räknas som det även fast det bara är skolan som inte fungerar. Och vems fel är det egentligen att det blir såhär för en del barn och ungdomar. De frågorna har inga direkta svar och jag tror faktiskt inte att någon kan svara på det heller. Allt är så individuellt! Det är nog ingens fel egentligen. Det är ett ihopkok av så många anledningar att det inte går att sätta fingret på en enda faktor.

För min del var min tid som hemmasittare en tid där jag bara satt hemma utan något fungerande socialt liv. Det var så många parametrar som inte fungerade för mig och som resulterade i mitt livs tuffaste period. Idag vet jag att en tuff period i livet inte definierar ens framtid. Det är bara här och nu och allt förändras med tiden. Idag känns det där som en mycket avlägsen tid i livet och ibland nästan som att det inte hänt mig. Jag står så stadigt på planeten idag och har tagit en plats i världen där jag är för att stanna.

Jag har så mycket att berätta om den här tiden i livet och reflektioner jag haft både under och efter. Vilken tur att jag får förmånen att föreläsa om det och prata om det på mina sociala medier. Min förhoppning är att någon ska bli stärkt av min berättelse och kanske känna sig lite mindre ensam. Jag trodde att min berättelse var unik och att det inte fanns fler som jag. Så fel jag hade…

Jag har aldrig varit särskilt sportintresserad. Jag har tidigare i livet sett en del på friidrott men det var mer på den tiden då man inte kunde streama utan man var fast med det som fanns på TV:n. Det var på den tiden Carolina Cluft höll på med sjukamp och nådde stora framgångar i det. Som sagt. Det är länge sedan. I övrigt kan jag tänka mig att se en boxningsmatch eller MMA. Men det sker ytterst sporadiskt och endast då det är något särskilt. Men så en dag för någon vecka sedan så bestämde jag mig för att åka och se en basketmatch. Den enda kontakt jag haft med basket har varit idrottslektionerna i grundskolan och det var ju mer eller mindre panik varenda gång. Annars har jag sett One tree Hill som så många andra i min ålder och då får man sannerligen en relation till basket. Men jag hade aldrig sett en match på riktigt. Det bestämde jag mig för att förändra förra veckan och här sitter jag nu och har sett två matcher basket och slår fast att det är nog den roligaste sporten jag tittat på. Jag är så glad. Det är härligt att gå på matcher och känna den där gemenskapen med alla andra. Ett kollektiv ”nej” eller ett ”ja” och applåder som aldrig tar slut. Att jag dessutom fick uppleva Luleå basket ta SM-guld idag är helt galet och jag är så tacksam för det.

Det jag uppskattar med basket är att det går fort och att det syns så väldigt tydligt när det blir mål. Jag kan verkligen hänga med fastän jag inte kan reglerna riktigt än. Det gör att det känns som en sport för alla. Nu är säsongen slut och det återstår att se om mitt nyfunna intresse hänger kvar till nästa!

Jag lovade mig själv när jag startade företag att jag skulle vara stukturerad. Jag skulle inte tappa bort mig bland fakturering och bokningar. Jag vet att jag lätt skulle kunna ta allt för givet och kasta iväg fakturor och sedan bara anta att dom blir betalda och att jag skulle ha koll på det per automatik. Men jag vet innerst inne att jag egentligen inte skulle ha det och sedan skulle det bli kaos. Så jag bestämde mig för att jag skulle bli en otroligt strukturerad egenföretagare. Sagt och gjort. Jag har en excelfil med alla faktureringar och bokningar och mappar i min onedrive för föreläsningar och samarbeten som jag har. Jag tycker att det är sådan ordning och jag har stenkoll på allt. Det är ett av de bättre löften jag gett till mig själv.

Jag bestämde mig också tidigt för att inte ha koll på min ekonomi själv. Jag tycker att siffror och sådant är fruktansvärt tråkigt och svårt så det hade tagit vansinnigt mycket energi för mig att lära mig allt. Jag valde därmed att anlita en redovisningskonsult. Det är den bästa investering jag gjort för mig själv någonsin. Jag behöver bara komma ihåg att skicka alla underlag till henne och sedan sköter hon allt. Hon berättar vad jag  ska betala i skatt och när. Hon håller koll på momsen och gör min deklaration och kan dessutom vara ett bollplank kring fakturering osv. Jag är så nöjd och otroligt glad att jag valde att anlita en person för detta. Då kan jag fokusera på det jag är bra på och det frigör tid för min kreativitet. Så om du funderar på att starta företag och känner precis som jag att siffror är helt fruktansvärt så kan jag varmt rekommendera en redovisningskonsult. Du lär inte ångra dig!

Jag tänkte att jag ska testa blogga lite här på min alldeles egna hemsida och hoppas att ingen hittar hit. Skämt åsido så förstår jag att det såklart är någon som kommer läsa min blogg och jag vill givetvis ha besökare till min hemsida. Men jag tycker att kommunikation i skrift är på ett sätt mer utlämnande än att dela videos och inlägg på instagram och tiktok. Det talade språket försvinner och man springer vidare till nästa grej. Det som skrivs känns mer bestående. Jag tror inte att jag kommer skriva något som jag inte kan stå för i längden men det lär vara en del av mina inre tankar och funderingar som får ta en plats här. Så det här kan vara starten på något. Det kan vara ett väldigt kortvarigt projekt eller så har jag hittat tillbaka till ett sätt att uttrycka mig på. Jag har haft en blogg under väldigt många år av mitt liv men den var aldrig öppen för alla utan jag hade bara bjudit in mina närmsta. Så det har varit naturligt för mig att dela med mig av livet i skrift och jag känner mig hemma i det. Så nu testar vi! Jag hoppas att du ska uppskatta mina ord och min hemsida såsom mina sociala medier uppskattas. Välkommen hit!