Hemmasittare eller vad man ska kalla det!
Jag har varit det. Eller om man föredrar att kalla det hemmakämpare. Jag har varit det också. För det var kämpigt. Men hemma satt jag. Under lång tid och utan kontakt med någon annan än med min familj. Jag hade en kompis som ringde då och då och ville hitta på saker men under väldigt lång tid klarade jag inte av det. Jag satt hemma. Konstant. Jag läser ibland om hemmasittare som är hemma från skolan men som utöver det har ett socialt liv. Man är ute med kompisar efter skoltid och har ett rikt socialt liv under loven och helgerna. Det hade inte jag utan mitt liv var otroligt begränsat till hemmet och det var endast där jag var trygg. Så när är man egentligen hemmasittare eller hemmakämpare? Är det bara när inget socialt fungerar eller kan man räknas som det även fast det bara är skolan som inte fungerar. Och vems fel är det egentligen att det blir såhär för en del barn och ungdomar. De frågorna har inga direkta svar och jag tror faktiskt inte att någon kan svara på det heller. Allt är så individuellt! Det är nog ingens fel egentligen. Det är ett ihopkok av så många anledningar att det inte går att sätta fingret på en enda faktor.
För min del var min tid som hemmasittare en tid där jag bara satt hemma utan något fungerande socialt liv. Det var så många parametrar som inte fungerade för mig och som resulterade i mitt livs tuffaste period. Idag vet jag att en tuff period i livet inte definierar ens framtid. Det är bara här och nu och allt förändras med tiden. Idag känns det där som en mycket avlägsen tid i livet och ibland nästan som att det inte hänt mig. Jag står så stadigt på planeten idag och har tagit en plats i världen där jag är för att stanna.
Jag har så mycket att berätta om den här tiden i livet och reflektioner jag haft både under och efter. Vilken tur att jag får förmånen att föreläsa om det och prata om det på mina sociala medier. Min förhoppning är att någon ska bli stärkt av min berättelse och kanske känna sig lite mindre ensam. Jag trodde att min berättelse var unik och att det inte fanns fler som jag. Så fel jag hade…